Hembygdens ära vill jag nu sjunga,
Höja min sång till det bördiga Dal.
Fädernebygden lova min tunga!
Hys den, mitt hjärta, i glädje och kval!
Dig vill jag ära, Dig vill jag svära
Trohet min Hembygd i Östgöta-Dal.
Här breder slätten ut sina gärden,
Som bär oss skördar med gungande ax.
Här blånar Vättern, dit ställer färden
Fiskar’n till fångster av röding och lax.
Dig vill jag ära …
Vättern, som speglar, sol, som skall sjunka,
Har ej sin like i skönhet och prakt.
Omberg med blomstrens färger, som prunka,
Lockar vårt sinne med trolskhetens makt.
Dig vill jag ära …
Fåglarnas sång om våren den unga
Hörs ifrån Tåkern med jublande ljud,
Änderna snattra, svanarna gunga
Sakta i vassarnas ljusgröna skrud.
Dig vill jag ära …
Långt bort i forntid fäderna röjde
Jorden vi bruka med traktor och harv.
Fromma de vita kyrkspiror höjde,
Templen de gav oss till fädernearv.
Dig vill jag ära …
Arvet bevara, unga och gamla,
Kommande släkten i kommande år!
Vart än i världen bort vi må famla
Tanken till hemmet och Hembygden går.
Dig vill jag ära, Dig vill jag svära
Trohet min Hembygd i östgöta-Dal.
(Fritz Gerefeldt).
Kommunerna 1955: Östgöta-Dals landskommun
Som bildats av 7 st ”småkommuner” på Östgötaslätten mellan Vättern och Tåkern. Innefattar Dals Härad, därav namnet med tillägg av ”Östgöta” för att markera skillnaden med andra Dal.
Kommunen införde centraliserad medelsförvaltning redan från början, och hade första tiden kommunalkontor i Jordbrukskassans lokaler i den närbelägda staden Vadstena.
På hösten 1953 flyttade vi in under eget tak då kommunen inköpt ett nedlagt mejeri, beläget inom kommunen, och ombyggt detsamma till kommunalhus.
Kommunens huvudnäring är jordbruk, dock finnes även en ej obetydlig industri inom kommunen nämligen stenindustrin i Borghamn där cirka 100 man äro anställda. Även fiskerinäringen är representerad, några tiotal fiskarefamiljer tager sin utkomst ur Vättern klara böljor.
Östgöta-Dal beskrives kanske bäst i östgöta-Dals Hembygdssång
varav vi har äran presentera ett exemplar.
Östgöta-Dal signaturer
