Historiskt sett så har Omberg och bygden kring berget gjort ett starkt intryck på många regenter, författare och andra storheter genom tiderna. Bygden var också under 1100-talet den svenska kungamaktens och rikets maktcentrum. Kungamaktens förehavanden fick ibland stor påverkan på Omberg. Södra Omberg var på 1100-talet centrum i riksbildningen.
Kungar och Kungligheter
Sverker d.ä. (-ca 1156) östgötsk storman och sedan svensk konung
Kung Sverkers verksamhet fick mycket stor betydelse för den historiska utvecklingen i Ombergsbygden. Sverker erkändes som kung senast 1135, enligt sägnen efter att den siste mannen av den uppländska Stenkilsätten listigt förgiftats under ett besök i Vreta. Sverkers gemål Ulfhild medverkade till att Sveriges första kloster hamnade vid Omberg. Alvastra kloster anlades på mark hon fått i morgongåva. Sverker dräptes sedermera – på väg till julottan – av sin ”hästesven”. Han begravdes i Alvastra. Sverkers och biskop Giseles ambitioner att Östergötland skulle förbli landets politiska och andliga centrum misslyckades. Sveriges första ärkebiskop blev emellertid abboten Svante av Alvastra 1164, men han fick flytta till Uppsala.
Gustav Vasa (1496-1560) svensk kung 1523-60
Det är inte känt om Gustav Vasa någonsin besökte Omberg. Däremot vet vi att hans politik fick stora konsekvenser för bergets kulturlandskapshistoria. På Omberg fanns före Gustav Vasa flera gårdar vilka ägdes av Alvastra kloster. Klostrets egendom annekterades av Gustav Vasa. Nu fanns en förutsättning för en ny typ av verksamhet i på Omberg i kronans regi. Omberg blev en s.k. ”Djurgård” och Gustav Vasas efterföljare kunde åtnjuta kungajakter på Omberg. Endast två gårdar blev kvar på berget.
Drottning Kristina (1626-89) svensk drottning 1644-54
Det finns två historier om hur Drottningkullen, som ligger mellan Höje och Mörkahålkärret, har fått sitt namn. Båda går tillbaka till Drottning Kristina. En historia säger att Drottningen under en kungajakt stod på pass vid kullen. Den andra historien har mindre kunglig doft, då drottningen enligt denna nödgades söka upp en buske bakom kullen mitt under pågående jakt. Under Drottning Kristina slutfördes 1652 projektet med djurgårdens instängsling.
Karl XI (1655-97) svensk kung 1660-1697
Var en erkänt skicklig ryttare som enligt uppgift har varit på kungajakt i Ombergs djurgård. Mer efterforskningar i äldre dokument behövs för att bekräfta uppgiften.
Fredrik I (1676-1751) svensk kung 1720-51
I juli 1722 kom kung Fredrik I, kanske den störste jägaren bland våra kungar, till Omberg för att jaga hjort i djurgården. En minnessten av besöket finns vid Freberga strax norr om berget vid väg 50.
Adolf Fredrik (1710-71) svensk kung 1751-71
På kungajakten i Ombergs djurgård 21 juli 1761 fälldes 15 hjortar. Med på jakten var förutom kung Adolf Fredrik bl.a. prinsessan Sofia Albertina och prins Gustav, sedermera Gustav III. Under måltiden vid Höje efteråt blev Lindroth, kungens man på berget, befordrad som tack för en god jakt.
Gustav III (1746-92) svensk kung 1771-92
Åtminstone var Gustav den III på Omberg och jagade hjort medan han var prins. Han var deltog i den lyckade jakten 21 juli 1761 tillsammans med sin far Adolf Fredrik och systern Prinsessan Sofia Albertina. Om han lyckades fälla någon hjort själv är inte känt.
Sofia Albertina (1753–1829) svensk prinsessa
Sofia Albertina deltog i den lyckade kungajakten 21 juli 1761 tillsammans med kung Adolf Fredrik och prins Gustav. Det sades att hon sköt som ”en hel karl” vilket antagligen får tolkas som att hon fällde någon eller några av de 15 hjortar som nedlades.
Prins Eugen (1865-1947) konstnär och svensk prins
Prins Eugen bodde två år intill Strand och påverkade sin goda vän Ellen Key till att välja denna plats att bosätta sig på. Prinsen bosatte sig själv vid Örberga utanför Vadstena. Han var fascinerad av Östgötaslätten från vilken han gjorde betraktelser över bl.a. Omberg. 1913 skrev Prins Eugen: ”Här ser man himmelen så stor som den är och allt ljus strömmar ner över jorden”. Åtminstone åtta av prinsens konstverk har Omberg som huvudmotiv.
Helgon på Omberg
Heliga Birgitta (ca 1303-1373) religiös författare, helgonförklarad i Rom 1391
Efter maken Ulfs död 1344 bosatte sig Heliga Birgitta nära Alvastra kloster för att få stöd i sin andliga verksamhet. Eventuellt i ett hus i utkanten av klosterområdet. Subprior Petrus vid Alvastra ägnade Birgitta sina tjänster fram till hennes död. Petrus sammanfattade material om Birgittas uppenbarelser vilket resulterade i sju böcker. Skrifterna bidrog i hög grad till att hon helgonförklarades. Under Birgittajubileet under 2003 kommer Naturum att uppmärksamma hur klosterverksamheten kom att påverka Ombergs natur.
Nobelpristagare i Ombergsbygden
Selma Lagerlöf (1858-1940) nobelpris i litteratur 1909, första kvinnliga ledamot av Svenska Akademien 1914
Kanske har vi Selma Lagerlöf att tacka för att Nordeuropas förnämsta fågelsjö ligger i Ombergsbygden. I början på 1900-talet är sjösänkningsivern stor bland slättbygdernas storbönder i jakt på ny åkermark. Riksdagen tycks vara på väg att bevilja medel för att torrlägga Tåkern. Då kommer 1906 Selma Lagerlöfs debattinlägg mot att dika ut sjön – vilket når många läsare. Utdikningsplanerna läggs på is. Lagerlöfs inlägg kanske blev tungan på vågen i riksdagen. Småbönderna, som hade en viktig födokrok i fisket, och fåglarna kunde andas ut. Läs mer i ”Nils Holgersons underbara resa genom Sverige”, kap XIX, ”Den stora fågelsjön”.
Verner von Heidenstam (1859-1940) nobelpris i litteratur 1916, medlem i Svenska Akademin fr. 1912
Hade ett stort hjärta för Omberg och bygden kring berget. Skrev bl.a. noveller om Drottning Omma. Om Vättern skrev han att han ”även med förbundna ögon skulle kunna skilja ljudet från Vätterns vågor från andra sjöars”. Påverkade Ellen Key att bosätta sig på Omberg. Bodde själv på Övralid vid Motala med vy över Vättern och mot Vadstena och Om berg i söder. Om Ombergsbygden skriver han i t.ex. Folke filbyter, Bjälboarvet och i dikten ”Himladrottningen i Heda”.
Författare och konstnärer
Carl Jonas Love Almquist (1793-1866) författare
Fotvandrade på Omberg vid några tillfällen på 1820- och 1830-talet. Benämner Omberg som ”Vadstenas Vesusius” i sina ”Samlade skrifter”. Om Tåkern hade han åsikten att den gott kunde dikas ut (jfr. Selma Lagerlöf).
Ellen Key (1849-1926) författare och kvinnosaksideolog
Byggde 1910 sitt smakfulla hus ”Strand” på Ombergs sydspets enligt andan ”ett hem för själen”. Platsen valde hon noggrant, en av de ”naturskönaste” i landet. Strand drivs idag i Ellen Keys anda genom att kvinliga stipendiater som behöver arbetsro, t.ex. författare, konstnärer eller forskare, kan vara här några veckor på sommaren. Ellen Key hämtade inspiration och kraft i naturen. Dagligen sågs hon vandra med sin Sankt Bernhardshund och med en stor vandringsstav. Guidade visningar av Strand ges 15/4-midsommar, v 28 och 15/8-15/9.
Selma Lagerlöf (1858-1940)
Se under ”Nobelpristagare i Ombergsbygden”.
Verner von Heidenstam (1859-1940)
Se under ”Nobelpristagare i Ombergsbygden”.
Prins Eugen (1865-1947) konstnär och svensk prins
Se under ”Kungar och kungligheter på Omberg”.
John Bauer (1882-1918) konstnär
John Bauer förmedlar i sina mest kända målningar, illustrationer till sagosamlingen ”Bland tomtar och troll”, den urskogsstämning man får i skogsområden som Storpissans naturreservat på Omberg. John Bauers anknytning till bygden är annars mindre romantisk. Han och hans familj gick en kvavfylld död till mötes när ångbåten Per Brahe förliste vid Hästholmen strax söder om Omberg 1918.
Carl Fries (1895-1982) naturvetenskapsförfattare.
Återkommer många gånger till Omberg. Skriver om berget i flera böcker, bl.a. ”Natur i Östergötland” (1949), Gammalsverige (1965) och i ”Hem till jorden” (1977).
Jan Guillou (1944-) författare och journalist.
Jan Guillous böcker om Arn utspelar sig delvis i Omberg/Tåkernbygden på kung Sverkers tid (se ”Kungar och kungligheter på Omberg”).
Naturvetenskapsmän på berget
Carl von Linné (1707-78) sveriges mest kända naturvetenskapsman.
Världsberömd för sina insatser inom botaniken, dess systematik och biologisk nomenklatur. Linné kom till Omberg tre gånger, i mars 1735, i augusti 1741 och i augusti 1749. 1741 kommenterar han bl.a. bergets skogar och det välkända ”apostlaträdet” (Elva bokar), där den tolfte stammen – ”Judas” – sades vara nedhuggen. ”På södra sidan var nog bök (d.v.s. mycket bok). På västra sidan stod överallt mycken gran och någon Taxus (d.v.s idegran)”… …”besågom vi apostlaträdet som var en stor bök av 11 stora stammar, som uppgingo ifrån roten,… … såg inget tecken efter den tolfte; vet jag alltså ej om sagan är sann…”. Idag tycks inte länge finnas några synliga spår av Elva bokar. 1749 ger Linné oss en bild av ett hårt nyttjat Omberg: ”Ombergs djurgård var denna tiden mycket utbetad.”
Jöns Jacob Berzelius (1779-1848) arbeten var banbrytande inom kemin och närliggande områden.
Berzelius föddes i Väversunda i Östergötland, där hans födelsehem kan ses liksom en minnessten som restes vid hundraårsminnet av hans födelse. Han bestämde själv den kvantitativa sammansättningen av nära två tusen då kända kemiska föreningar, så att grundämnenas noggranna atomvikter kunde bestämmas, samt la grunden till det nuvarande kemiska formelsystemet. Berzelius upptäckte flera grundämnen: cerium (1803), selen (1818), kisel och zirkonium (1824) samt torium (1828). Han var adlad 1818, friherre 1835, kemist, professor i medicin och farmaci vid kirurgiska skolan (senare Karolinska Institutet) 1807-1832.